Ramverk för studieplaner för jämna framsteg

Översätt målet till underlag

Börja med resultatet, tidsfristen och utgångsläget. Ett mål som att lära sig organisk kemi är för brett för att schemaläggas. En mer användbar version är: inom fyra veckor kunna förklara syra-bas-beteende, förutsäga riktningen på enkla protonöverföringsreaktioner och lösa en blandad uppsättning utan att luta sig mot en reaktionslista.

Definiera två till fyra veckoresultat som kan demonstreras. Genomförande är svagare underlag än prestation. Att läsa tre kapitel kan vara nödvändigt, men att förklara en mekanism, lösa ett nytt problem eller identifiera ett fel utan anteckningar säger mer om vad som har lärts in.

• Resultat: vad den lärande ska kunna göra.
• Underlag: det svar eller den produkt som skulle visa det.
• Begränsning: tid, förkunskap, tillgänglighet eller bedömningsformat.
• Granskningsdatum: när planen ska omprövas i stället för att följas automatiskt.

Gör ett kort test innan veckan fördelas

Använd en liten blandad uppsättning eller en förklaringsuppgift för att hitta den aktuella flaskhalsen. Syftet är inte att få ett tillförlitligt betyg från fem frågor. Det är att avgöra om veckan ska börja med ämnet, en förkunskap eller en representation som den lärande ännu inte har kopplat samman.

För en statistikstuderande som kan beräkna ett medelvärde men inte kan tolka spridning kan mer räkneövning kännas produktiv samtidigt som det undviker det verkliga problemet. Ett test som ber den lärande jämföra två fördelningar kan snabbt avslöja luckan och hindra planen från att lägga en hel vecka på fel aktivitet.

Bygg varje block kring framhämtning och rättning

Ett praktiskt block kan rymmas på tjugofem till fyrtio minuter: två minuter för att formulera målet, tio minuter för att hämta fram eller lösa utan anteckningar, tio minuter för att granska felen och bygga upp det steg som saknas, och en sista kort kontroll med ändrade detaljer. Den exakta längden spelar mindre roll än att skydda faserna för framhämtning och rättning.

Anteckningar, videor och förklaringar är indata, inte bevis på inlärning. Använd dem efter ett försök när de kan besvara en specifik fråga. Stäng sedan källan och återskapa idén. Den här ordningen gör repetitionen till underlag i stället för att låta igenkänning låtsas vara minne.

• Försök innan du öppnar källan igen.
• Klassificera felet i stället för att kopiera det rätta svaret.
• Skriv en rättad regel, representation eller beslutsregel.
• Pröva rättelsen med ett annat exempel.

Skydda gammalt material från att försvinna

Reservera en del av veckan för förfallen repetition och blandad övning. En plan som introducerar nytt material varje pass kan ge snabba framsteg på pappret medan äldre begrepp blir oåtkomliga. Repetitionen bör vara utspridd och kräva återkallning, inte bara omläsning av den senaste förklaringen.

Blanda samman relaterade problemtyper först när den lärande kan utföra var och en för sig. Att blanda för tidigt kan tillföra brus; att blanda efter den första förståelsen hjälper den lärande att öva på att välja metod i stället för att följa en kapitelrubrik. Planen bör visa både fokuserade block och blandade kontroller.

Omplanera utifrån felmönster, inte humör

I slutet av veckan, jämför det planerade underlaget med det faktiska arbetet. Behåll, flytta, dela upp eller avsluta resultat utifrån vad svaren visar. Ett svårt pass räcker inte för att överge ett ämne, men upprepade fel med samma förkunskap är ett skäl att ändra vägen.

En bra veckogenomgång är kort: vad som blev pålitligt lättare, vilket fel som upprepades, vilken förkunskap som nu verkar relevant och vilken enda ändring som ska prövas nästa vecka. Robotutor kan föreslå nästa väg, men den lärande bör fortfarande kunna se varför vägen ändrades.

• Behåll ett resultat när varierad framhämtning förbättras.
• Dela upp ett resultat när det innehåller flera obehärskade färdigheter.
• Flytta bakåt när en förkunskap upprepade gånger förklarar missarna.
• Sök mänsklig hjälp när genererad återkoppling är motstridig eller samma rättningscykel upprepas.